Buggbältet och dansbandsmusiken

Att bugga till dansbandsmusik har varit och är populärt. Störst popularitet har buggen fått i mellersta Sverige, som också kallas Buggbältet. Det är härifrån Ingemar Dahls Orkester kommer, närmare bestämt från Gunnarskog i Värmlands län och det är därmed inte så konstigt att bandet blev extra populärt bland buggdansare. Deras musik kan kategoriseras som mogen dansbandsmusik.

europe_bandBugg är en par- och sällskapsdans som dansas till musik i 4/4-takt och i ganska snabbt tempo. Denna takt är en av dansbandsmusikens signum. Den som dansar bugg har inga givna dansvariationer att rätta sig efter utan man låter den som för dansen bestämma olika turer och snurrar. För följaren gäller det helt enkelt att hänga med och förstå vad den som för tänker sig. Namnet bugg kommer från jitterbug, men buggens ursprung hänförs till 1950-talet, rockmusiken och boogie woogie. Jämfört med andra pardanser är en stor skillnad att man inte håller om varandra, man håller istället i en eller båda händerna och byter ofta grepp.

Buggen har dansats på lite olika vis genom tiderna och är fortfarande under förändring. Buggkurser har funnits i Sverige sedan mitten av 1960-talet, bland de som var först ut kan Gävle och Örebro nämnas. Stockholmarna tog inte till sig buggen förrän i slutet av 1970-talet. Därefter har nya buggstilar som “linjebugg” och “åhej” utvecklats, men buggens karaktär och grunder finns kvar.

På de dansgalor där Ingemar Dahls Orkester spelade dansades det troligen både bugg och foxtrot, oavsett om de uppträdde i Sverige eller Norge. Texterna till dansbandsmusik brukar vara på norska i Norge och på svenska i Sverige och Finland. Ingemar Dahls Orkester har svenska texter till sina låtar, men de ingick i kategorin svensktoppar, som norrmännen kallade dem, så de var förlåtna.

Det var inte så vanligt att dansband skrev egna låtar, utan man anlitade en låtskrivare som ofta skrev åt väldigt många band.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *